Prata med istället för om!

respekt

Snälla prata MED mig annars vill jag inte lyssna!

Läste i tidningen om hur vanligt det är med mobbing på våra arbetsplatser.  Mobbing då man medvetet utesluter någon från gemenskap. Jag tror alla någon gång har upplevt känslan, känslan av utanförskap och vet hur det känns. Samtidigt läste jag en rapport om hur de med väldigt låg självkänsla ofta sänker andra för att höja sig själva och om hur man gärna förminskar andra för att förstora sig själv. Intressant och direkt så gör jag en koppling och den kopplingen är ju inte precis en genialisk analys, en koppling mellan dålig självkänsla och mobbing. Det betyder att vi vet att de som sprider elakheter och mentala virus i själva verket är små lortar (som Skorpan säger i Bröderna Lejonhjärta).

Men vad handlar detta om egentligen, skulle mobbing upphöra om alla hade en stark och väl förankrad självkänsla. Kanske! Men det finns en sak som vi faktiskt alla mer eller mindre är ansvariga över och det är hur vi kommunicerar med varandra.  Jag hör ofta hur många väljer att förtala, kritisera och analysera andra,  utan att ha tillräcklig information om saken, vi pratar om. Vi skapar en egen agenda av en person utifrån våra erfarenheter och upplevelser utan att egentligen veta. Våra synpunkter och tankar är vi snabba att berätta för vår omgivning om i hopp om att få dem på ”vår sida”. Vi har skapat en miljö öppen för utanförskap och utan respekt och omtanke. Ord blir hårda och plötsligt ser vi på någon med kritiska ögon och skeptisk blick. Men vad vet vi då, är alltid vår upplevelse sanning? Har vi rätt att såra utan att vi gett personen ifråga en chans att förklara.

Jag funderar också mycket över den tysta kommunikationen, den som inte hörs men som syns och känns. Blickar, gester, suckar som kan tränga in som nålar i vårt inre. När vi inte förstår varför och vi frågar oss vad har jag gjort! De tysta språket som alla förstår oavsett nationalitet.

Vad försiktiga med era tankar om andra. Var försiktiga med vad ni för vidare, hur ni är och vad ni säger. Är det sanning eller är det din upplevelse av sanningen? Visa mod att fråga, var rak och tydlig och ifrågasätt det du inte förstår. Vi behöver varandra och vi behöver få vara olika, det är inte fel och ingen ska behöva känna sig utanför.